lördag 4 december 2010

Apropå kalendrar

Titta vilket utmärkt initiativ av Jorun. Återanvändningskalender.  Ingen Scooby Doo så lång ögat når. Så idag har jag skrivit utan att ha skrivit, passar min motsträviga blogghjärna perfekt! Innehållet är mer än någonsin giltigt, förutom att sonen sedan dess har firat en jul i Mexico och en i Vermont. I år blir de i ett nytt hem (igen) och sedan vid Sinais fot.

4 kommentarer:

Jorun sa...

Det är roligt att läsa de "gamla" texterna, det händer mycket på fem år!

Charlie Truck sa...

Ja, jättekul!

Anonym sa...

Karin, din far ser dej.
Det var fint att läsa dina julminnen men var det verkligen så att ni bara fick en skinkskiva dan före dan. Jag undrar jag. Numera har din mor inte så mycket julklappspapper att återvinna. Vi skickar ju det mesta till Paris och London. Men läsningen av Julevangeliet ur Dores familjebibel fortsätter vi med. Det är en höjdare och något outbytbart i vårt julfirande.
Förra året var vi till Skuttunge kyrka på julotta. Det var fint och kan bli en ny tradition om det nu inte är för sent att lägga sig till med traditioner i vår ålder.
Till sist en hälsning inför den stundande julen: "Akta er för hajar!" hälsar fader Sven

Charlie Truck sa...

Hej Sven!
Vad kul att du kommenterar här. Hörni alla bloggläsare, säg hej till min Far! Han och Mor brukar ringa och rätta mina barndomsminnen ("Skördefesten hölls i Barknåre, inte Lingnåre"). Då brukar jag humma om konstnärlig frihet. Sen brukar jag ändra i texten.

ps. Innan du ringer igen, skördefesterna var i Edsätra missionshus va? Texten kan du läsa här om du klickar, det är nog en hel del konstnärlig frihet i den. Britta t ex hon finns kanske inte, hon bara symboliserar alla de rödblommiga tanterna som regerade vid kaffekokningen.