Titta vilket utmärkt initiativ av Jorun. Återanvändningskalender. Ingen Scooby Doo så lång ögat når. Så idag har jag skrivit utan att ha skrivit, passar min motsträviga blogghjärna perfekt! Innehållet är mer än någonsin giltigt, förutom att sonen sedan dess har firat en jul i Mexico och en i Vermont. I år blir de i ett nytt hem (igen) och sedan vid Sinais fot.
Karin, din far ser dej. Det var fint att läsa dina julminnen men var det verkligen så att ni bara fick en skinkskiva dan före dan. Jag undrar jag. Numera har din mor inte så mycket julklappspapper att återvinna. Vi skickar ju det mesta till Paris och London. Men läsningen av Julevangeliet ur Dores familjebibel fortsätter vi med. Det är en höjdare och något outbytbart i vårt julfirande. Förra året var vi till Skuttunge kyrka på julotta. Det var fint och kan bli en ny tradition om det nu inte är för sent att lägga sig till med traditioner i vår ålder. Till sist en hälsning inför den stundande julen: "Akta er för hajar!" hälsar fader Sven
Hej Sven! Vad kul att du kommenterar här. Hörni alla bloggläsare, säg hej till min Far! Han och Mor brukar ringa och rätta mina barndomsminnen ("Skördefesten hölls i Barknåre, inte Lingnåre"). Då brukar jag humma om konstnärlig frihet. Sen brukar jag ändra i texten.
ps. Innan du ringer igen, skördefesterna var i Edsätra missionshus va? Texten kan du läsa här om du klickar, det är nog en hel del konstnärlig frihet i den. Britta t ex hon finns kanske inte, hon bara symboliserar alla de rödblommiga tanterna som regerade vid kaffekokningen.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
You should move to France
-
Läste Gunnar Strandbergs tänkvärda inlägg om den svenske författarens
varande och ickevarande i en numera (allt) kvinnlig(are) litteraturvärld.
Läste timma...
Ni och era kollektiv
-
Grupptillhörighet är ett långt mer tvåeggat svärd än vad somliga låtsas om.
Samfund bör byggas nedifrån och upp, en individ i taget, först när den
sköra ba...
vidlyftig representation, strippor och champagne*
-
Nu är det visning igen i mitt trapphus, men av en annan lägenhet – den
mittemot min, som är exakt likadan fast spegelvänd. Inga doftljus där av
vad jag kun...
Ett länktips till
-
Zaremba om Majdan och annat
http://www.dn.se/kultur-noje/staden-dar-europa-syns-som-tydligast/
som vanligt mycket läsvärd, minst sagt.
Mailkonversation om ett udda fyllekäk
-
För någon månad sedan gick vår frys sönder. Dagen innan julledigheten fick
alla på Johans jobb ett mail från en (bak- och) ångerfull arbetskamrat som
vi ka...
(work the same)
-
Det känns ju på nåt sätt följdriktigt att blogger har bytt utseende och
blivit konstigt nu när jag kommer till kontrollpanelen efter att ha varit
borta ett...
Aldrig ensam, alltid ensam?
-
Per Hagmans senaste roman är både hans hittills mest omfångsrika och hans
mest optimistiska så här långt. Den är uppbyggd som en Hollywoodfilm och
leverera...
4 kommentarer:
Det är roligt att läsa de "gamla" texterna, det händer mycket på fem år!
Ja, jättekul!
Karin, din far ser dej.
Det var fint att läsa dina julminnen men var det verkligen så att ni bara fick en skinkskiva dan före dan. Jag undrar jag. Numera har din mor inte så mycket julklappspapper att återvinna. Vi skickar ju det mesta till Paris och London. Men läsningen av Julevangeliet ur Dores familjebibel fortsätter vi med. Det är en höjdare och något outbytbart i vårt julfirande.
Förra året var vi till Skuttunge kyrka på julotta. Det var fint och kan bli en ny tradition om det nu inte är för sent att lägga sig till med traditioner i vår ålder.
Till sist en hälsning inför den stundande julen: "Akta er för hajar!" hälsar fader Sven
Hej Sven!
Vad kul att du kommenterar här. Hörni alla bloggläsare, säg hej till min Far! Han och Mor brukar ringa och rätta mina barndomsminnen ("Skördefesten hölls i Barknåre, inte Lingnåre"). Då brukar jag humma om konstnärlig frihet. Sen brukar jag ändra i texten.
ps. Innan du ringer igen, skördefesterna var i Edsätra missionshus va? Texten kan du läsa här om du klickar, det är nog en hel del konstnärlig frihet i den. Britta t ex hon finns kanske inte, hon bara symboliserar alla de rödblommiga tanterna som regerade vid kaffekokningen.
Skicka en kommentar