Nä nu känner jag att jag bara måste skriva något här!
Så mycket snälla påstötningar, framförallt av Fransyskan som länkar hit och skriver in mig i sina önskelistor fast jag inte ger ett livstecken från mig.
Jag saknar bloggen, och saknar bloggandet, det var inget medvetet beslut att sluta. I mitt huvud har jag inte slutat alls, det var bara väldigt länge sedan jag skrev. Lusten försvann och tiden med, och ni som bloggar vet hur svårt det kan vara att komma igång när man låter tiden gå. Allt jag förskte skriva kändes så egocentrerat och ointressant. Jag slutade med twitter också, och att kommentera på andra bloggar, blev lite trött på online livet. Och så tiden, tiden, den som aldrig räcker till och som man inte alltd lyckas prioritera som man vill.
Nu vet jag inte om jag har så mycket intressant at skriva nu heller men jag känner att jag vill komma igång igen, så vi får väl se!
Så vad har hänt sedan sist?
En hel del förstås och jag gör nog knappast någon längre rekapitulation här. Men för att träna upp bloggmuskeln tänke jag mig en litet fotoalbum med mina dåliga iPhonebilder från det senaste halvåret.
Stay tuned, nu trycker jag på publicera innan jag ångrar mig.
*Vad är det för uttryck egentligen? Vad kommr det ifrån? Finns det någon svensk populärkultursreferensguide online, typ urban dictonary?
Annat vansinne
-
Att föra videosamtal i grupp i allmänna transportmedel. All användning av
mobiltelefon utan hörlurar på allmän plats är enerverande, men ju högre
volym på ...
2 dagar sedan
4 kommentarer:
Välkommen tillbaka! Och "Liket lever" var en punkgrupp i samma anda som "Grisen skriker" och "Kurt Sunes med Berit". ;)
Hej liket!
Uppståndelsen vare med dig!
(ursäkta, väldigt tråkigt men ja, nu trycker jag på "publicera din kommentar")
Tack till er båda, det verkar som om jag finns kvar i några RSS-läsare trots allt :)
Hon lever, o fröjd! (Låter som en parafras på en psalm som kanske aldrig funnits?)
Jag hittade hit från Fransyskan H, själv har jag fortfarande, efter alla dessa år, inte börjat RSS-läsa mina bloggar.
Jag ser ivrigt fram emot usla fotografier och fortsättningen på berättelsen om livet.
Skicka en kommentar