Skolväg hösten 2009
Skolväg hösten 2010
Vi har flyttat igen. Vi flyttade från USA i mars, mitt i skolåret och hade en månad på oss från det beslutet togs och tills vi skulle vara installerade med jobb, boende, skolor etc. Så vi hyrde ett litet hus och sedan dess har vi letat. Efter att ha levt mer eller mindre som nomader i många år, iallafall i vårt förhållningssätt till boende, möbler och till viss del socialt umgänge, tänkte vi oss att vi skulle försöka rota oss den här gången.
Nästan till vår egen förvåning har vi hamnat på landet. Iallafall så mycket landet man kan hamna på och ändå kunna pendla till Paris. Vi som trivdes så bra mitt på Manhattan! Men det känns spännande och kul att prova att leva ett annat slags liv, att njuta av det som var baksidan på myntet när vi bodde i New York. Så istället för söndagsbruncher och galleribesök gäller nu skogspromenader och lövkrattning.
Huset är varken ett mysigt kråkslott eller arkitektritat hippt. Som jag gissar nästan alla som köper hus krockar ju ens önskelista med utbudet och prisnivån. Men det är bra underhållet, har en fin trädgård och tillräckligt många rum för både gästrum och kontor. Och tvättstuga. Det är lyx!
Byn vi bor i har 5000 innevånare, ett bageri, en post och en gammal stenkyrka. Samt mataffär och kommunalhus förstås, minsta by är en egen kommun i Frankrike. Skogen ligger, bokstavligen, om knuten och det tar 40 minuter med tåg in till Paris.
Än så länge känns det bra, även om jag tillbringar på tok för mycket tid i transporter. Jag uppskattar att ha utrymme, att barnen kan gå ut själva, att sonen kan cykla till skolan utan sällskap och att fotbollsträningarna sker på stora gräsplaner mitt i spenaten, inte inklämt mellan parkeringshus och genomfartsleder. Jag uppskattar att vi varit i skogen hela familjen minst en gång i veckan sedan vi kom hit. Jag jobbar mitt inne i Paris så jag får ju en del storstadspuls, men visst blir det radikalt färre restaurangbesök. Och jag saknar fortfarande New York lite varje dag.
Var sak har sin tid sade ju redan Salomo (Predikaren 3:1). (Eller vem det nu var som egentligen skrev Predikaren). Som vanligt gäller det att komma ihåg att det inte betyder Alla saker har sin tid jämt.
3 kommentarer:
Vilken fin skolväg, tänkte jag skriva - vilka fina skolväg-ar tillägger jag. Och vilka kontraster.
Det lâter som en fin höst och jag tycker det är verkligt topptrevligt att du är tillbaka!
Kära Karin, alltid lika kul att läsa dina texter. Vi längtar efter att få upprepa sommarens mysiga middag hos Er, denna gång i nya huset.
Fransyskan, jo båda vägarna har sina poänger!
LG, tack! Det vore kul, vi har tagit med oss grillen!
Skicka en kommentar