En liten serie om lägenheter jag bott i - Del 2 Martin Luther Kings Plan

Det var min första lägenhet. Martin Luther Kings Plan. Finare address finns inte i Uppsala, det var hörnhuset precis bakom Universitetshuset. Och, som man sa då, krypavstånd hem från Snerkes nation.

Jag fyllde 21 i den lägenheten och läste första terminen på min utbildning. Jag delade sovrum med bästa vänninnan A som suttit till vänster om mig hela gymnasiet. Det fanns en gammal soffa som vi täckte med ett knallrosafärgat lakan, A skaffade en morotsfärgad stubbfrisyr och jag minns henne i pyamas i soffan. Orange och rosa. Det fanns två stora rum och ett enormt burspråk mot St Olofsgatan, jag har kanske aldrig bott så ljust sedan dess. En liten toalett med ett ännu mindre handfat, två kokplattor men ingen dusch eller diskbänk, det hade varit en läkarmottagning och var inte avsett för boende. Vi diskade i handfatet och lärde oss att man kan tvätta större delen av kroppen i ett handfat.

Sista april hade vi säkert 50 personer på knytsillunch och det var nära till Uppsalas bästa biograf som mest spelade Kieslowskifilmer och franskt. Det är enda gången i mitt liv jag lyckats med att skriva veckomeny och hålla mig till den. Den som kom hem först lagade mat. Pasta med tonfisksås minst en gång i veckan.

En morgon vaknar jag av att DN ligger uppslagen rakt över min mage. PALME SKJUTEN står det med krigsbokstäver. Jag vacklar upp och slår på radion och TVn. Ringer Mor och Far. Det tar ett långt tag innan jag fattar att han faktiskt är död, jag skulle snart ha statistiktenta och försökte förgäves plugga. På kvällen är det minnesstund nedanför vårt hus runt Martin Luther King-monumentet. Jag klarar tentan med en hårsmån.

Vi bodde där ett halvår, hösten efter tror jag A flyttade till Fredhäll. Jag minns inte riktigt vart jag tog vägen. Till Skolgatan och 80cm-sängen hos tanten som rev ner mina uppsatta postrar och knölade ner papperet i matburkarna i kylskåpet kanske?