Nu blommar blåregnet! Och i torsdags hade vi faktskit en dag med sol
och 26 grader. I går regnade det igen men nu ska helgen tydligen bli
fin. Vi har köpt nya trädgårdsmöbler som ska stå under blåregnet men de står i garaget sedan tre veckor... Men nu när det blommar ska jag dricka kaffe därunder, come rain come shine! Så här ser min utsikt ut från soffan där jag nu skriver. Jag får ta kaffedrickarbilder sen.
Annars planterade vi äntligen tomater, jordgubbar, gurka och rabarber i vårt lilla trädgårdsland förra helgen och igår kväll kom pelargonerna i balkonglådan, och några lupiner i rabatten. Vi är lite sena med trädgårdsodlandet tror jag, det var för tidigt under det fina vädret i mars och sen dess har det ju mest regnat. Men nu börjar det bli riktigt fint, även om jag som vanligt är bättre på det här i teorin än i praktiken. Jag bildgooglar Sissinghurst och läser trädgårdsbloggar och översätter akleja (ancolie), löjtnantshjärta (coeur de Marie), fingerborgsblomma (digitalis, men det säge man på svenska också tror jag, eller snarare på latin), blåklocka (campanule), blåklint (bleuets), pioner (pivoine), stockrosor (rose trémières), ..... Visst låter det fantastiskt?
Nu är bästa tiden här i förortsidyllen. Det är de här vår-(och på samma sätt höst-) veckorna det här livet funkar som bäst. På vinterns stannar alla inomhus, det är mörkt och känns lite väl långt borta från stadens ljus och liv, på sommaren är många bortresta. Men nu, nu går man ut och gräver lite vid sextiden, det är ljummet, folk på gatan börjar komma hem från jobbet, barnen springer in och ut i husen, man snackar lite med grannarna, ibland slutar det i en gemensam apero. Just nu är det här en utmärkt plats att leva på.
I barnens skola har de haft internationell vecka den här veckan och alla föräldrar med utländskt påbrå bjöds in att delta. Jättekul! De har gjort amerikanska pancakes, columbianska vänskapsarmband, sjungit ryska barnsånger och sett australiensiska koalor på film. En fem-sex föräldrar i varje klass har deltagit tror jag, det är verkligen invandrartätt här!
Jag pratade om Astrid Lindgren i 8-åringens klass. Pippi kände de ju till, men inte direkt några andra av Lindgrens böcker. Vi lyssnade på några sånger och Astrids röst när hon berättade om Rasmus på luffen och jag läste några rader ur Emil på svenska. De har precis kommit i nyöversättning på franska, tidigare upplagor tog sig tydligen väldiga friheter med originalet och omvandlade honom till en stammande (han kallades Zozo, från zozoter som i stamma) fransk bondpojke. Jag anar att det inte var så noga med barnlitteratur förr, man översatte kanske lite hur man ville? Pippi var ju också censurerad, fast en Pippi utan uppror mot överheten känns ju väldigt blek. Jag förskte återberätta några av historierna men man inser ju snabbt hur beroende de här berättelserna är av Astrids språk, ton, dialekt. Emils huvud i soppskålen är inte alls lika kul återberättad som uppläst. Men bullarna var uppskattade (man kan muta alla att gilla Sverige med en kanelbulle).
Hos 11-åringen blev det diabildsvisning om klimat (norrsken, midnatssol, ishotell!), fauna (varg, lo, björn!), historia (vikingar!), ursprungsbefolkning (samer!), geografi (man kan bada mitt i huvudstan!), vanor och traditioner (man duar alla!) Och så övade vi på att säga sjuksköterska i talkör. En mer exotiserad bild av Sverige har aldrig visats. Och havrekakorna från IKEA (alltså nån måtta får de vara på ambitionsnivån) var mycket uppskattade.
Och det var så roligt! Man hör ju alltid så nedslående nyheter om skolan så det var riktigt betryggande att tillbringa en timme i klasserna och se att stämningen är bra, barnen nyfikna och trevliga. De yngre var lite stimmiga men snälla och ville komma nära, de äldre väldigt uppmärksamma och artiga (de ställer sig upp när man kommer in i klassrummet:). Här finns inte åhörardagar och man har inte rätt som föräldrar att vistas i skolan öht utan speciell inbjudan (vilket är sällsynt) så det var kul att se hur deras vardag ser ut.
Och om ni undrar, jo de har en tidsaxel längs hela långväggen. Undrar om det är ett obligatorium i varje klassrum i hea västvärlden sedan allmän skolplikt infördes? Fast det stod mer om merovinger och Charlemagne på den här och mindre om Mora stenar och storskiftet.
Nej nu ska jag ut så morötter! Vi hörs!
Annars planterade vi äntligen tomater, jordgubbar, gurka och rabarber i vårt lilla trädgårdsland förra helgen och igår kväll kom pelargonerna i balkonglådan, och några lupiner i rabatten. Vi är lite sena med trädgårdsodlandet tror jag, det var för tidigt under det fina vädret i mars och sen dess har det ju mest regnat. Men nu börjar det bli riktigt fint, även om jag som vanligt är bättre på det här i teorin än i praktiken. Jag bildgooglar Sissinghurst och läser trädgårdsbloggar och översätter akleja (ancolie), löjtnantshjärta (coeur de Marie), fingerborgsblomma (digitalis, men det säge man på svenska också tror jag, eller snarare på latin), blåklocka (campanule), blåklint (bleuets), pioner (pivoine), stockrosor (rose trémières), ..... Visst låter det fantastiskt?
Nu är bästa tiden här i förortsidyllen. Det är de här vår-(och på samma sätt höst-) veckorna det här livet funkar som bäst. På vinterns stannar alla inomhus, det är mörkt och känns lite väl långt borta från stadens ljus och liv, på sommaren är många bortresta. Men nu, nu går man ut och gräver lite vid sextiden, det är ljummet, folk på gatan börjar komma hem från jobbet, barnen springer in och ut i husen, man snackar lite med grannarna, ibland slutar det i en gemensam apero. Just nu är det här en utmärkt plats att leva på.
Litteraturlistan till viktigt föredrag för 8-åringar.
I barnens skola har de haft internationell vecka den här veckan och alla föräldrar med utländskt påbrå bjöds in att delta. Jättekul! De har gjort amerikanska pancakes, columbianska vänskapsarmband, sjungit ryska barnsånger och sett australiensiska koalor på film. En fem-sex föräldrar i varje klass har deltagit tror jag, det är verkligen invandrartätt här!
Jag pratade om Astrid Lindgren i 8-åringens klass. Pippi kände de ju till, men inte direkt några andra av Lindgrens böcker. Vi lyssnade på några sånger och Astrids röst när hon berättade om Rasmus på luffen och jag läste några rader ur Emil på svenska. De har precis kommit i nyöversättning på franska, tidigare upplagor tog sig tydligen väldiga friheter med originalet och omvandlade honom till en stammande (han kallades Zozo, från zozoter som i stamma) fransk bondpojke. Jag anar att det inte var så noga med barnlitteratur förr, man översatte kanske lite hur man ville? Pippi var ju också censurerad, fast en Pippi utan uppror mot överheten känns ju väldigt blek. Jag förskte återberätta några av historierna men man inser ju snabbt hur beroende de här berättelserna är av Astrids språk, ton, dialekt. Emils huvud i soppskålen är inte alls lika kul återberättad som uppläst. Men bullarna var uppskattade (man kan muta alla att gilla Sverige med en kanelbulle).
Hos 11-åringen blev det diabildsvisning om klimat (norrsken, midnatssol, ishotell!), fauna (varg, lo, björn!), historia (vikingar!), ursprungsbefolkning (samer!), geografi (man kan bada mitt i huvudstan!), vanor och traditioner (man duar alla!) Och så övade vi på att säga sjuksköterska i talkör. En mer exotiserad bild av Sverige har aldrig visats. Och havrekakorna från IKEA (alltså nån måtta får de vara på ambitionsnivån) var mycket uppskattade.
Och det var så roligt! Man hör ju alltid så nedslående nyheter om skolan så det var riktigt betryggande att tillbringa en timme i klasserna och se att stämningen är bra, barnen nyfikna och trevliga. De yngre var lite stimmiga men snälla och ville komma nära, de äldre väldigt uppmärksamma och artiga (de ställer sig upp när man kommer in i klassrummet:). Här finns inte åhörardagar och man har inte rätt som föräldrar att vistas i skolan öht utan speciell inbjudan (vilket är sällsynt) så det var kul att se hur deras vardag ser ut.
Och om ni undrar, jo de har en tidsaxel längs hela långväggen. Undrar om det är ett obligatorium i varje klassrum i hea västvärlden sedan allmän skolplikt infördes? Fast det stod mer om merovinger och Charlemagne på den här och mindre om Mora stenar och storskiftet.
Nej nu ska jag ut så morötter! Vi hörs!
