Kärt återseende

Det tar alltid ett tag innan man hittar rätt bland matvarorna när man flyttar till ett nytt land. Innan man reflexmässigt vet vilken müsli man gillar, vilken mjölk som motsvarar mellanmjölk och hur mycket färgämne som egentligen finns i den där mystiska yogurten. Det tar en evighet att handla och jag har aldrig med mig rätt grejer hem.

Men jag har hittat några kompisar från förr också som jag inte sett under de åtta år jag bott i Paris. Keso t ex, och kassler. Och små russinpaket, ni vet sådana man fick med en mandarin och två skumtomtar i påsen på julfesten, perfekta i lunchlådan!