Söndagen tillbringade vi på stranden: Long Beach en timme med tåg ut på Long Island. Det såg ut som en lagom trist förort föutom att det fanns en oändligt lång och ganska bred sandstrand. Bakom stranden låg vad som såg ut som en amerikansk motsvarighet till ett miljonprogramsområde. Inte så mysigt kanske men med ett avslappnat folkliv med beachvolley och strandtennis. Och mina fördomar kom på skam för människorna är definitivt inte fetare än i Europa. Vattnet var kallare än i vår tjärn i Dalarna men vågorna var desto mer imponerande och solen betydligt starkare. Badvakterna har sådana där röda flytbojar som Pamela Andersson brukar springa snyggt med och röda shorts som sig bör.
Det var en skön dag, kanske mest för att barnen tycker att det är så otroligt kul med sandslott och höga vågor. Själv håller jag nog med Peter Englund när han beskriver strandlivet bättre än jag någonsin skulle kunna. Men det är skönt att vid behov så lätt kunna ta sig ut ur stan.
Natten och dagen som förändrade Portugal – del 1 från midnatt till middag
-
Den 25 april tjugo minuter över midnatt år 1974 på Radio Renascença. Då
bytte radiomännen från reklaminslaget för kaffe till den förinspelade
bandrullen me...
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar