tisdag 23 december 2008

Till er alla från mig : Feliz Navidad!

Planet lyfter imorgon 06.00 så nu kopplar vi om från det här:


Till det här:


ps. Linedancing vore ju något att satsa på!

måndag 22 december 2008

Change of scenery

I helgen var det snöglopp och isvind och jag kände mig som hemma. Maken, som inte har haft semester på arton månader, tittade upp ur kartong nummer fyrahundraelva på sin grönbleka familj som halvsovande och hostande drog runt i lägenheten, sa enough is enough och gick och bokade fyra flygbiljetter till Mexico. Eller så hade det ju gått till om det varit film, egentligen har vi dividerat fram och tilbaka hela december, letat resor, ändrat planer, räknat pengar, budgeterat, letat fler resor och till slut igår vid midnatt efter 12 timmars stirrande på skärmen tog han upp laptoppen, skakade den upp och ned och ut trillade fyra biljetter. Fyra fantastiska biljetter med avresa 06.00 pa julaftons morgon och återresa 00.50 1 januari. Vem har inte drömt om att fira nyåret på en mexikansk flygplats?

I morse kom ett email från Expedia att vår återresa annulerats. Nu efter tre timmar i olika telfonköer har jag lyckats bekräfta biljetterna till priset vi bokade till i går kväll.

Så kan det gå när man inte gör några planer för julen.

Nu ska vi bara boka bil och hitta några lämpliga hotel. Tulum verkar trevligt!

söndag 21 december 2008

Charlie gratulerar!

Läs Peter Englunds intervju med sig själv, säkert den bästa intervjun ni kommer se om hans nya jobb. Som tur är lovar han att försöka fortsätta blogga även från sin nya stol (fast han byter nog inte stol, man har samma nummer tills man dör i Akademin eller hur?).

Jag tycker han är Sveriges bäste kända bloggare (alltså någon som är känd för annat än att blogga); personlig utan att bli för privat, raka åsikter utan att vara en åsiktsmaskin, blandar högt och lågt, viktigt med banalt men alltid eftertänksamt och med öppet sinne. Ofta lärt och bildat men aldrig uteslutande eller snobbigt. Han är helt enkelt en utmärkt bloggare i kategorin "vardag" (fast hans vardag ser lite annorlunda ut än de flesta andras)!

Och han är den ende bloggaren som får mig att öppna ordboken, senast för ordet "solipsism" (the philosophical theory that the self is all that you know to exist).

fredag 19 december 2008

Stoppa pressarna!

Titta här! Messerschmitt har nominerat mig till ABs bloggpris! Kolla själva om ni inte tror mig:

Vardag
1. http://vinlusen.blogspot.com/
2. http://lalife.squarespace.com/journal/
3.http://gunillasdagbok.blogspot.com/
4. http://charlietruck.blogspot.com/
5. Saker under huden: http://sakerunderhuden.blogspot.com/

Hon borde givetvis snarare få priset själv, dessutom har hon (äntligen) bästa bloggnamnet alla kategorier.

Jättetack till Messerschmitt och Jorun som föreslog mig! Jag rodnar och tackar och bockar.

(Jag har i flera dagar tänkt på ett rätt syrligt inlägg om det där priset och dess kategorier, himla tur att jag inte hann publicera det!)

Nedräkning

Jag skulle önska att allt var lika fridfullt som det ser ut på bilden nedan. Men i vanlig ordning och förmodligen i gott sällskap är jag just så stressad som man slentrianmässigt brukar gnälla om den här tiden på året. Fyra kvartssamtal, tre tandläkarbesök, två skolfester (inklusive medtagen skaffning) och en jobbjulfest under de senaste två veckorna har sugit musten ur mig och satt käppar i julhjulet.

Det betyder att jag är sen och försen med allt det jag hade tänkt fixa och förbereda. Hemmavid får de alla julklappar från Adlibris (beställer man senast imorgon ska paketet hinna fram innan julottan) och julkorten får bli emails i år igen. Vi har inte ens lyckats packa undan alla kartongerna än utan ett par retfulla står kvar i varje rum. Så nu är planen för helgen: packa undan det sista, storstäda, köpa ett kinesiskt skåp som vi sett ut till julklapp till oss själva, köpa någon liten extra julklapp till maken, köpa en, max två julklappar var till barnen, köpa mat. Måndag och tisdag jobbar jag hemifrån med jullovsledig son, då hinner vi nog baka lite och ta fram krubban och julbonaden. Och i år är vi lediga den 24:e det har jag inte varit på flera år.

Ska jag vara ärlig känns det rätt skönt att det bara är vi fyra på julen och att vi inte är tvungna att åka någonstans/göra någonting som vi inte vill. Det ska nog bli en Stilla Natt i år också.

Titta det snöar, titta det snöar...


Sovrumsfönstret, 19 december klockan halv tre.

onsdag 17 december 2008

Dagens real New Yorker

Doktor Kim, dotterns koreanske (eller skulle det ju visa sig snarare amerikanske) tandläkare.

Dottern var tvungen att gå till tandläkaren, jag ringde runt och hittade antingen bara tandläkare som inte behandlade barn eller ställen där det kostade 180 dollar för en undersökning (jag skojar inte). Tills jag hittade Dr. Kim på 32nd Street.

Vi bokade och när vi kom fram blev det uppenbart som jag skulle vetat om jag bott här längre, 32nd Street heter också Korean Way. Plötsligt på denna gata mitt i Midtown, nära Macys stora varuhus, förflyttas man till Korea. Restauranter, massageställen, nagelfixare, affärer och säkert en hel rad av läkare och advokater av koreanskt urspurng trängs på en liten gatstump. Alla skyltar är på koreanska och alla ser plötsligt koreanska ut.

Dr. Kim visade sig vara väldigt trevlig och han har två sköterskor som knappt pratar engelska. Jag tror att vi nästan är deras enda icke-koreanska patienter. Jag frågade Dr. Kim om han var från New York. Jag har börjat lära mig nu att inte fråga var folk kommer ifrån eftersom det lätt blir missförstånd, menar du var han föddes, hans föräldrar eller farföräldrar föddes eller var hans familj fanns när Mayflower ankrade? Om man frågar om de är från New York kan de välja själva var de ska placera sig i sin egen familjs invandrarhistoria. På mitt kontor har vi fem personer med amerikanska pass, två av dem har arabiska förnamn och en är svart.

"Neejdå", sa Dr. Kim, "inte är jag från New York, jag är från Virginia!" Sedan pratade vi en del om Europa och framförallt Frankrike. Dr. Kim sa att hans fru ville åka dit på semester men han förstod inte varför. "Vi har ju allt här i Amerika! Dessutom är det smutsigt och hotellrummen är små. Och vädret är dåligt!" Jag försökte försvara Paris med att det är betydligt renare än New York men jag tror inte han trodde mig riktigt. Att det fanns annat att se i Paris än hotelrum tyckte jag inte riktigt att det var någon idé att gå in på.

Jag tror Dr. Kim är den mest amerikanska amerikan jag träffat hitintills, iallafall enligt min Europeiska fördomsfulla måttstock.

Tips emottaget tacksamt (och snabbt)

Var handlar man om man vill handla på Amazon i Sverige? Eller alltså motsvarande. Jo, jag vet Bokus förstås men de har ju bara böcker. Amazon har numer allting! Jag letar alltså ett nätvaruhus så att jag smidigt kan handla julklappar (därav mitt behov av svar snabbt) till alla nära och kära via 40 klick och sedan är det klart.

Tycker ni att jag borde strosat runt i trevliga små personliga butiker i Greenwich Village och köpt genomtänkta julklpappar kärleksfullt inslagna och skickade med posten i tid? Tänk då på hur mycket utsläpp det blir av planet som ska frakta de paketen över Atlanten. Därför har jag valt 40-klicksalternativet. Hrmm (det där är ljudet av min näsa som växer).

tisdag 16 december 2008

Idag är det snöslask här

Vädermaskinen verkar ha gått sönder. Jag pratade precis med Elena på ett Callcenter i Tulsa. Medans vi väntade på att mitt kreditkort skulle clearas så berättade hon att de hade haft 80 F (27 C)grader igår men att det hade sjunkit till 52 F(11 C) idag. Annars så meddelade hon att hon inte skulle åka hem till Idaho över jul men att barn, barnbarn och barnbarnsbarn skulle komma på besök i januari. Hon frågade om jag var mormor än, jag undrar vilken ålder min röst har egentligen?

måndag 15 december 2008

Ballongen

Varje dag åker jag tunnelbana med min son till skolan. Oftast tar vi ettan från vår gata upp till Times Square där vi tränger oss fram till the shuttle som går till Grand Central Station. Väl där kan vi välja att gå i gångarna under Lexington Avenue och gå ut genom the Chrysler Building, vilket ger oss möjlighet att njuta av Art Deco lobbyn i New Yorks vackraste skyskrapa.

Fördelen är att vi då får mer musikunderhållning, redan i den trista kakelgången från shutteln (tänk T-Centralsgången där klarinettanten satt) brukar Gospeldamen sitta och sjunga Amazing Grace så att gången blir en katedral och kakelrutorna förvandlas till rosettfönster. Ofta ser vi också svarta stämsångarfamiljen, oljefatstrummarna, bluegrassgubben, åldrande singer-songwriterdamen och rockkillen som enligt skylten är "too wild for a regular job". Ibland har vi otur och det är elfiolkillens tur.

Men oftast väljer vi att gå ovan jord genom den vackra tågstationen. Den stora hallen har ett fantastikt tak i turkost med stjärnbilderna avbildade i guld och med lampor som stjärnor. Dessutom har vi ju varit tvungna att följa ballongens irrfärder.

En av de första dagarna i september såg vi något i taket, vi gissade i flera dar: en kamera, en lampa, en sprinkler, vad var det? En dag hade den flyttat på sig och vi förstod att det var en silverfärgad ballong! Sedan har vi följt ballongens irrfärder från vattumannens hårman till oxens klöv vidare till fiskens gap. Ett tag trodde vi att den försvunnit men vi hittade den i friserna vid kanten av taket.

Men nu så, efter mer än tre månaders daglig underhållning har ballongen försvunnit, pyst ihop och lagt sig att vila i ballonghimlen.

Uppdatering: I morse när vi tittade upp fanns där tre nya ballonger! Tre fina röda blanka julballonger. Kommer säkert snart på flickr (det är förresten väldigt bekvämt att blogga från ett ställe där tunnelbanemusikerna finns på youtube och tågstationstaken på flickr.)

Och nu över till vädret

Idag kvart över sex på kvällen visade vår utomhustermometer 18,1 grader celsius. Dottern gick hem från dagis i bara t-shirten. Vädret är total wacko, varannan dag två grader och snålblåst, varannan dag svensk majvärme.

Som ni ser håller jag vad jag lovade igår och skriver djupa, insiktsfulla och vad var det nu jag sa, jo flyhänta, inlägg idag måndag. Men vad skulle ni göra efter att ha svettats i tunnelbanan tillsammans med en sju-åring i dunjacka som absolut måste stanna och lyssna på the crazy electric violon player i tio minuter. Eller om det var fem, men det kändes som tjugo. Försök blogga vettigt själva efter att ha lyssnat på det här:


(Bäst är hans balettsteg.)

söndag 14 december 2008

Svacka

Det har varit en lite trist vecka här på bloggen tycker jag, kanske beroende på att jag känner mig rätt trist. Det känns som om jag står till knäna i geggamoja (åh, vad länge sedan jag använde det ordet, geggamoja!) och försöker hoppa tresteg. Jag skulle vilja hoppa högt och långt, uppleva kul grejer och få insikter som jag sedan skulle skriva lätta, flyhänta men ändå tänkvärda blogginlägg om. Istället känner jag stressad och uttråkad på samma gång och kommer ingen vart alls. Trampar och trampar utan att komma loss, skriver och raderar, tänker, skriver och raderar igen.

Imorgon är det måndag, då blir det nya tag.

fredag 12 december 2008

I min inbox

Swedes are some of the world’s happiest people. (You would be, too, with all the relaxing massages, delicious meatballs, and frenemy-proof neutrality.)

Bara så att ni vet att vår image inte längre bara handlar om självmord och Ingemar Bergman. Så ha en trevlig helg nu ni lyckliga människor!

(Mailet handlade om Tretorn).

Hi Ms Karin!

I morse hälsades jag med mitt namn på Starbucks på hörnet. Är det bra eller dåligt? Och då beställer jag bara en trist Grande Latte varje gång.

Möjligtvis minns de mig för att jag är den enda kvinnan på Manhattan som tar regular milk i mitt kaffe. Inte soja eller non-fat eller non-existing. Bara vanlig, regular milk. Alla andras beställningar låter ungefär så här: "Can I have a Vinti frappuchini macchiato with ice to the rim, extra pumkin flavored chocolate and soy whipped cream?" Eller: "A tall extrahot skimmed vanilla and caramel decaf cappuchino with cinnamon cocaine sprinkled on the top?"

Så det är klart tjejen med det tråkiga: Agrandelattewithregularmilkplease kommer man kanske ihåg?

onsdag 10 december 2008

Jubileum

Förra inlägget var mitt femhundrade på denna blogg. Det känns som om jag borde uppmärksamma det på något sätt, bjuda på champagne och snittar eller kanke lite pukor och trumpeter.

Men jag tror jag bara ska vara tyst och fundera lite.

tisdag 9 december 2008

Dagens bild

(Eller Charlie goes Therese).
First Prize won at the Hairdressing Fashion Show London, 1935, using an Icall permanent-waving machine. The hair is shorter even than in the 20's and curls/waves are restricted to the back and sides, revealing the ears and neck. The colours were achieved by adding pigments to the setting lotion.

The things you can find on Wikipedia!

Dagens real New Yorker är

min kollega flickkvinnan med klackarna och det svepande håret. Hon kommer från Alabama och talar med samma sjungande sydstatsdialekt som Scarlet O’Hara och det var nog den associationen som fick mig att anta, fördomsfullt, att hon var en pappas flicka från någon trädskuggad plantage.

Istället visade det sig att hennes far, som avled när hon var ung, varit militär och stridit i tre krig medans hennes mor födde elva barn. Min kollega är yngst och den enda som avslutat high school. Hon har även läst på universitetet och menar att det bara är lathet att skylla på familjens ekonomi som ursäkt för att inte utbilda sig. Och där sitter jag med mina medelklassiga välvilliga ideal och försöker argumentera för mer hjälp från staten. Men det finns möjligheter för alla, menar hon, om man vill tillräckligt mycket.

Hon har alltid röstat republikanskt, utom i år. Obama får mig att vilja lyssna, säger hon, av någon anledning vill jag höra vad han har att säga.

Just nu bor hennes systerson, som numera är hennes lillebror eftersom hennes mamma adopterade honom för att hans mamma inte kunde ta hand om honom, hos henne och hennes pojkvän i Brooklyn. Över Thanksgiving bjöd hon sin mamma på hennes första utlandsresa, en kryssning i Karibien.

måndag 8 december 2008

Jag håller med Kerstin jag

"Önskar att litteratur, teater, musik och konst finge lika stora anslag och anläggningar som idrotten."

Man undrar ju vad konsekvensen skulle bli. Pappor som åker miltals varje helg för att sitta i teatersalonger och se sina barn öva? Mammor som tvättar berg av kostymer åt hela truppen? Syskon som inte får något födelsedagskalas för storebror har årets viktigaste vernissage? Knattelästräning tre gånger i veckan efter skolan? Ett riktigt staffli som årets julklapp? Litteraturgymnasium i Leksand där man får läsa på skoltid? Nä, nu tog jag allt i för mycket.

Lyssna på damen i skogen på nyårsdagen!

söndag 7 december 2008

Pippilotta polyglott

Igår började fyraåringen plötsligt prata engelska vid matbordet. "I want some water please, I'm thirsty". Helt surrealistiskt. Och sedan rullade det på, inte felfritt och med inkilade svenska och franska ord men hon höll låda. Hitintills har jag knappt hört henne yttra ett ord på engelska. Fröknarna försäkrar att hon pratar men så fort jag kommer för att hämta blir hon tyst och "kan inte". Men tydligen har hon efter tre månader i amerikansk förskola kommit över en tröskel för nu är hon plötsligt jättestolt. Det lustiga är att hon just nu även pratar bättre svenska än vanligt eftersom mormor och morfar just varit här. Kanske finns det ett samband?

Fyra år och tre språk, visst blir man lite avundsjuk på barns hjärnor?

The fewer the merrier?

Att blogga om att blogga är det det vanligaste bloggämnet, ungefär som den där ständigt återkommande krönikan om att skriva en krönika eller bröllopstalarna som "aldrig varit någon talare"?

Mymlan intervjuas i Resumé och säger det alla populära bloggare säger, att utan läsare skulle hon inte hålla på. Hon får hundratals kommentarer på vissa inlägg. Hundratals! Hjälp vad stressande är det första jag tänker.

Jag har löjligt få läsare på min blogg; 30 läsare en dag blir en spets på min Google Analyticsgraf. Ungefär hälften är människor som googlat på "att bo i Paris" eller "Charlie Truck Polka" (förvånansvärt många!) och som väl antagligen aldrig kommer tillbaka. Aterstår kanske femton, en bra dag... Och de som kommenterar är ännu färre, jag har en tre, fyra trogna som säkert står för tre fjärdedelar av kommentarerna.

Men tänk vilken exklusiv skara! Och tänk hur glad jag blir för varje kommentar. Och när det ibland dyker upp någon ny sa har jag alltid tid att gå in och kolla hans/hennes blogg och blir ofta trogen läsare.

Men jag känner inte alls att jag sitter och ropar ut i rymden, tvärt om, här är ingen "spray and pray" av budskapet utan jag vet ju vilka som (antagligen) kommer att läsa. Dessutom har jag ju turen att ha en intelligent, bildad och rolig läsekrets (som jag ibland smörar lite för så att de stannar kvar).

Jag har gett min bloggadress till i princip alla jag känner men bara en tre, fyra har sagt att de läser den. Jag vet inte varför ingen annan av mina vänner läser, eller kanske gör de det utan att berätta det för mig för de tyckte att det är så mediokert och pinsamt? Jag vet inte, men det gör ingenting. Jag har min läsekrets som jag är jättenöjd med, visst fler får gärna kika in men gör de inte det gör det heller ingenting. I början höll jag på och pingade och grejade men jag har lagt ner det, och jag är aldrig inne på knuff.

En annan sak jag funderar mycket på att jag är nästan den enda i min favoritblogglista (ja, jag räknar in mig själv där) som är anonym, eller som inte skriver ut hela mitt namn, för man kan säkert få fram vem jag är om man verkligen vill. Min enda egentliga anledning till det är att jag har ett ovanligt efternamn och jag ville inte att potentiella arbetsgivare, eller nuvarande chefer och jobbarkompisar, ska få upp bloggen högst upp på en googlesökning på mitt namn. Jag skrev ett tag om att jag vantrivdes på ett jobb jag hade och dessutom känns det helt enkelt för privat. Jag vill inte diskutera blogginlägg vid kaffeautomaten (som om någon skulle bry sig!). Inte för att jag är speciellt privat eller provokativ här men på samma sätt som att jag tycker det är problematiskt att ha kollegor som vänner på facebook (fast ännu mer problematiskt att säga nej) känns det för intimt.

Men i veckan läste jag ett CV på jobbet av en kvinna som hade lagt in sin bloggadress. Bloggen hade ingeting med det sökta jobbet att göra men man fick ju en jättebra bild av henne. I det här fallet var bloggen dessutom välskriven och inte för personlig så hon hade nog allt att vinna. Maken, som anställde kvinnan, tyckte jag borde göra detsamma (men å andra sidan är hans svenska lite comme si, comme ça så han kan nog inte riktigt bedöma kvalitén här...).

Det tål att tänka på, jag jobbar med marknadsföring och kommunikation, för tillfället dessutom inom "webvärlden", så det skulle ju kunna intressera en hugad arbetsgivare att jag skriver ocn använder ett digitalt media. Men nu ska jag ju söka jobb där få talar svenska så problemet är lite fiktivt.

lördag 6 december 2008

Den första snön


Klockan är snart 22, jag sitter i vår röda soffa och ser slutet på en riktigt smörig feelgoodfilm. Utanför fönstret singlar den första snön. Det snöar! Tvärs över gatan ser jag tre julgranar hos olika grannar. Vi har också köpt en stor, vacker, kanadensisk gran idag som vi klädde ikväll. Jag får göra lite våld på mig sjäv för att pynta granen så här tidigt men i Frankrike tar man in granen till St Nicolas (dvs idag) och här verkar de flesta göra detsamma. Och när det kommer till kritan är det rätt mysigt att ha den där bredvid matbordet hela december. Vintervardagsfrukost med julgransdoft är bra för själen!

Nu ska jag gå upp på taket och titta på New York i snö. Sedan blir det SNL från 30 Rock där den här modesta granen finns.

Its coming on christmas
Theyre cutting down trees
Theyre putting up reindeer
And singing songs of joy and peace.


fredag 5 december 2008

Inlägg endast för (mycket) specialintresserade

Inne på Talkie Walkie kan man se en rafflande roadmovie från Sorsele. Jag kunde ju inte låta bli utan var tvungen att gå in pa youtube och söka på mina gamla barndomstrakter där det nog var minst tre mil till närmaste järnaffär. Ungefär lika långt är det till vägen där närmaste youtube-roadmovie spelats in av några (får man förmoda) uttråkade spanska turister.



På närmare håll hittade jag den här samt ett gäng inspelade hockeymatcher.



Och en nyckelharpslåt förstås! Hon som spelar gick två klasser under mig och hade min mamma som lågstadielärare. Teoretiskt sett kan jag finnas med på de gamla journalfilmerna ni ser. De har delvis spelats in på bygdegården Verstuberget (allmänt kallat "Bersaberget") som jag såg från mitt sovrumsfönster.



Bygden är annars mest känd för att det där växer Guckosko vilt. Iallafall gjorde den det på 30-talet då jag bodde där.

Har ni läst och klickat sa här långt måste ni även se hur vackert det är där.

Julklappstips

Kolla in allt fint som finns på Etsy.



Och för er som föddes med färre än tio tummar (eller tolv om man även räknar de två jag har mitt i händerna) kanske ni kan sälja något också.

tisdag 2 december 2008

Julkalendrar

Ni missar väl inte detta års oumbärliga julkalendrar hos Jorun där alla hennes kompisar gästbloggar och hos Lotten som låtsasgästbloggar hos sig själv?

måndag 1 december 2008

Rejoice!

Det har varit långhelg här och när det är helg blir det aldrig någon ordning på bloggningen. Vi har försökt finna en väl avvägd blandning av kartonguppackande och förlustelser. Bland annat var vi och lyssnade på New Yorks Filharmoniker Lincoln Center. Det är tur att man har pensionärsbesök så att det blir lite finkultur av. Vackert var det iallafall, och ett vackert ställe, Metropolitan Opera ligger där med sina enorma Chagallmålningar. Tjusigt värre.

Sedan har det bakats pepparkakor och lussebullar med mormor och jag har letat fram både stjärna och ljusstake så vi är back on track. Första advent firade vi i svenska kyrkan med en sångfylld mässa. Jag har säkert varit med om närmare 40 första adventsgudstjänster i mitt liv och tycker att det blir roligare och roligare. Adventspsalmerna kan bara sjungas med vid mun och fyllda lungor, Hosiaaaaana ii höööööjden, man måste släppa kontrollen och ta i lite, det går inte att mumla fram advent, Var Glad! Var Glad! , och så givetvis min favorit Det susar, Det är advent, det äär Advent!

Svensk gospel helt enkelt.